Nästan all tillverkning av glas i landet skedde på beställning av kungen och adeln. Det var bara de som kunde ha råd med glas i olika former.
Produktionen som nu skedde i hyttan skilde sig från tidigare. Nu tillverkade man inte bara glas åt kung och adel, utan också till de vanliga människorna.
Det allra första säkra beviset för glasblåsning i hyttan i Trestenshult får vi i mars 1630.
Direk Wins hade avlidit och hans plats ersattes av Johan Michelsson. Detta arbete blev ett upplyft för Johan Michelsson och han gifte sig bl.a. med den förra Bergkvaraförvaltarens änka, alltså den avlidne Direk Wins änka. Johan slutade till slut som häradshövding och välbeställd godsägare. Johan hade en son, som adlades 1673 under namnet Svanehielm.
I ett brev från Johan Michelsson den 26 maj 1631, får vi bekräftelse på att det fanns konkreta planer på att bygga en ny hytta. I brevet nämner fogden att arbetet på en ny glashytta hade blivit försenat och väntades kräva en kostnad på ytterligare 200-300 riksdaler.
Enligt Johan Michelsson räkenskap 1632, ska Mäster Påvel istället för att resa österut till den ryske kejsaren, ha återvänt till Småland.
Vid utgrävningarna har man hittat välbevarade rester av smältugnen. Man hittade också ett omfattande fyndmaterial av föremålsfragment. Men det var endast ett fåtal av dessa saker som var hela. Ett av fynden man hittade var en sex cm hög burk av brun glasmassa och s.k. glättstenar. Glättstenarna var gjorda av massivt mörkgrönt glas och de användes som ett slags strykjärn.
Man hittade också olika typer av kärl, t ex ett åttakantigt passglas, bägare och trådomspunna kannor. Dessa passglas var ett mycket populärt dryckesglas i högre ståndskretsar under renässanstiden.
De fragment som man har hittat visar att glasblåsarna hade en mycket bra smältnings- och blåsningskonst. Glasmassan var färgad i en varierande skala från grönt till brunt. Det var inte meningen att dessa färger skulle uppstå, utan färgen är ett resultat av främst järnoxidföroreningar i massan.
Man har även hittat många fragment av fönsterglas. Dessa fragment visar att de har använt en teknik som kallas vals- eller taffelmetoden. Det innebar att när man skulle tillverka fönsterglas så skar man upp en fritt blåst cylinder, som sedan skars upp längs mitten och rullades ut till en plan skiva.