Mäster Påvels vistelse i vid Trestenshult blev inte särskilt långvarig. Om det var smålänningarnas sega illvilja eller något annat vem man inte säkert. Man är heller inte säker på när hyttan släcktes, men det var allra senast 1640. Efter släckningen så gjorde man något dumt. Man rev hela Mäster Påvels hytta.
Mäster Påvel gjorde ännu ett försök. Han flyttade någon mil söderut till södra delen av Urshults socken, alldeles intill den dåvarande riksgränsen mot Danmark. Där byggde han en ny hytta i det som nu kallas Midingsbråte.
Att hyttan i Midingsbråte byggdes under Gyllenhielms tid bevisas av det som skrivits om Mäster Påvels resa till Ryssland. Det verkar precis som om produktionen helt enkelt flyttades från Trestenshult till Midingsbråte.
Anledningen att mäster byggde en hytta där, tror man var kommunikations möjligheten genom Mienån. Denna å rinner ut från sjön Mien, fortsätter genom Blekinge, skär tvärs igenom Karlshamn och mynnar ut rakt i hamnen. Sen fanns det ju också en säker tillgång på vatten, som var en viktig förutsättning för verksamheten vid hyttan.
Andra teorier var att hans uppdrags givare hade gett order om flytten. Det var nämligen inte mäster själv som hade kommit på att glasindustri och Småland borde passa bra ihop. Han var värvad för uppdraget och lockad in i de småländska skogarna av Karl Karlsson Gyllenhielm.
Försöken med glastillverkning var bara var bara ett av många järn i elden av Karlsson. Han startade även en järnindustri vid Huseby.
Gyllenhielm byggde också magasin för sina varor, bland annat i Bodekull (nuvarande Karlshamn). Sedan försökte han bygga ett skeppsvarv i dan danska hamnen i Blekinge.
Det kan alltså ha varit ån som lockade de båda herrarna ut till gränslandet ödemarker.
Inte heller glasbruket i Midingsbråte blev särskilt långvarit. Efter det att Paul Gaukunkel lämnade Glasriket och Sverige för gott 1634, för han till Dagö utanför Estland. Där tog han tjänst hos Jakob de la Gardie.
Man vet inte så mycket om glasbruket i Midingsbråte. Man vet inte med säkerhet var den låg. Men man misstänker att den idag finns vid en upplagsplats för en såg vid Miens utlopp, under tjocka lager av makadam.